Metropia (2009)

I samma ögonblick som jag skriver det här sitter jag i en lägenhet i ett mörkt, vintrigt Berlin och lyssnar på dubstep, samtidigt som folk här utanför har tjyvstartat nyårsfirandet genom att börja tända på raketer och smälla rörbomber som dånar mellan de öststatsliknande husen. Jag kan tänka mig få situationer bättre lämpade för att skriva om dystopisk science fiction.

Har äntligen skrivit klart analysen av Metropia. Versionen som följer här nedan blir nog lite längre än den som figurerar i uppsatsen sen.

Det här blir nog sista längre analysen innan jag skriver slutdiskussionen. Så till vida jag inte bestämmer mig för att strunta i att få med Ålder okänd och Svenska slut och istället skriver om Miraklet i Valby och/eller Monismanien 1995. Jag får se helt enkelt.

***

Metropia (2009) är en animerad långfilm som utspelar sig i ett framtida Europa där oljan i stort sett tagit slut och hela världsdelens tunnelbanenät har sammanfogats till ett enda. Genom filmen följer vi Roger (Vincet Gallo), som inte gillar att åka tunnelbana, så han cyklar till jobbet istället, trots att det är förbjudet. En dag följer han efter den mystiska och vackra Nina (Juliette Lewis), varefter han får allt större inblick i maktelitens konspirationer, där schampot Dangst spelar en extra obehaglig roll.

Metropia är en film vars handling anknyter till en mängd omdebatterade, samtida samhällsfrågor, som övervakning, fästning Europa, maktkoncentration, korporativism, etc. Fredrik Edin, som står för filmens manus tillsammans med regissören Tarik Saleh och Stig Larsson, har skrivit åtskilligt på sin blogg om att filmen handlar om övervakning och vilka paralleller den drar till sin samtid. Han skriver bland annat: ”Schampot Dangst[…] i Metropia är inte science fiction. Det är bara kamerorna, det digitala biljettsystemet och all kroppskontrollpropaganda som smält samman i ett enda härligt trögflytande kontrollinstrument med förföriskt blått, radioaktivt skimmer.”[1] Edin berättar även att det bland annat var dokusåpan Big Brother och shoppingsajten Amazons kartläggning av sina kunder som var grundinspiration till Metropia.[2] Han framhåller dessutom det paradoxala i att många å ena sidan protesterar mot att bli övervakade av staten, å andra sidan avslöjar varenda liten personlig detalj på sociala nätverkstjänster som Facebook och Twitter. [3] Tarik Saleh för ett liknande resonemang:

Jag tror att det är svårt att upprätthålla idén om att staten och regeringen ska hålla sig borta från våra liv så länge vi själva är intresserade av att titta in hos våra medmänniskor. Det är som i EU-valet i juni. Jag blir irriterad på vår generations sätt att å ena sidan gå och rösta på Piratpartiet och göra integritet på internet till den allra viktigaste frågan, större än att vi skrotar arbetsrätten eller att vi nu bygger en mur runt Europa. För att sedan, å andra sidan, vika ut allt om sig själva på bloggar, Facebook och Twittersidor. Jag tycker att det är hyckleri och det är delvis också det här som filmen handlar om. Hur vi alla deltar i smygtittandet.[4]

Saleh menar att Metropia är ”en spegling av samtiden och en varning om hur d­­­et kan gå om vi låter övervakningssamhället och företagen få fritt spelrum – bortom allt vad moral, lagar och regler heter.”[5] Han har beskrivit filmen som en dystopi men då påpekat: ”[J]ag tycker ändå inte att det är så mycket värre i filmen än hur det redan nu ser ut i världen och i samhället. Vi lever, på sätt och vis, redan i en dystopi.”[6]

Förutom detta finns det även mer konkreta kopplingar till Stockholms tunnelbanesystem. Jonas Holmberg skrev i en artikel i Expressen där han menade att det fanns samband mellan filmen och SL:s ökade övervakningsresurser.[7] Något som Edin bekräftar i ett blogginlägg: ”Metropia började som en fantasi. Hur skulle det se ut om hela världen styrdes av Storstockholms lokaltrafik med dåvarande trygghetschefen Kjell Hultman som envåldshärskare?” [8]

Metropia är ett för svenskt filmindustri väldigt ambitiöst projekt, som krävde sex år att slutföra och 34 miljoner kronor i budget (samma som Kenny Begins).[9] För produktionen står Atmo, ett litet produktionsbolag med bland andra Tarik Saleh som delägare. Utöver detta finns det en stor mängd samproducenter knutna till filmen, och den har fått finansiellt stöd från ett antal aktörer och fonder, däribland SFI.[10] Saleh har kommenterat det finansiellt riskabla med projektet: ”[J]ag känner mig helt lugn. På sikt kommer det att ordna sig eftersom den har en otroligt lång livslängd. Du ägnar inte sex år åt en film för att du vill ha en miljon biobesökare. Du gör det för att du vill beröra […].”[11]

Filmen föranleddes av en förhållandevis gedigen hajp, inte minst för dess speciella animationsteknik.  Stilen har beskrivits som ”en mix av Terry Gilliams dystopiska bildfantasteri i filmen ”Brazil”, en Roy Andersson-värld och Yuri Norstein, ryssen som gjort den klassiska ”Igelkott i dimma”. Ett estetiskt språk som signalerar dystopi och både anknyter till surrealismens collagetradition och datorspelsvärlden.”[12]

Metropias mottagande växlade mellan en rad treor och någon enstaka tvåa och fyra i betyg. Mårten Blomkvist recenserade filmen för Dagens Nyheter räkning. Han gav den en tvåa och menade att animationen inte höll måttet och att ”upphovsmännen tycks vara för närsynta för att se ens sin egen tid.”[13] Han hävdade dessutom att teamet bakom Metropia ”bestämt sig för att inte låtsas om att filmer som ”Blade runner” (1982), ”RoboCop” (1987) och ”Matrix” (1999) gjort den klaustrofobiska framtiden lika välbekant som Midsomer Norton.” Blomkvist gick även till attack mot vad han uppfattade som en ofärdig historia: ”Ett stort företag nästlar sig med hjälp av ett mjällschampo in i människors hjärnor; rolig idé, men meningen med hjärnmanipulationen framgår inte. ”Metropia” är ännu en dystopi som inte får mycket mer sagt än att det kan bli allmänt ruggigt i framtiden.”

Mest positiv av recensenterna var Bernt Eklund i Expressen som förärade filmen med fyra getingar och skrev:

Historien skulle duga som utgångspunkt för häftig action, men Tarek Saleh har gått i motsatt riktning och tillsammans med formgivaren Martin Hultman skapat en tecknad thriller som mest för tankarna till George Orwell och ”1984” […] Men det är inte historien som gör filmen värd att se. Mästerskapet sitter helt och hållet i stilen, animationen som – med utgångspunkt i fotomontage – arbetats fram under sex år håller högsta klass och säger mer än alla ord. Sällan har tristessen i övervakningssamhället lyst med glåmigare glans.[14]

Maria Dommelöf-Wik i Göteborgsposten konstaterade att Metropia var en mörk utopi, och gav den tre fyrar vilket hon motiverade som följande: ”Metropias manus är tänkvärt men ojämnt, och lider periodvis av förenklingar och brist på framåtrörelse. Visuellt däremot är Metropia snudd på fulländad med sin högst personliga och banbrytande animeringsteknik.”[15]

Svenska Dagbladets Hynek Pallas ansåg att filmen förtjänade en trea och skrev:

Metropia är på många sätt en udda film, något som inte bara beror på de snygga verklighetstrogna animationerna. Den är långsamt berättad, med en omsorgsfull fokusering på detaljer som tycks födda lika mycket ur en vilja att briljera som för att skapa stämning. […]Att använda tunnelbanans värld – troget återgivna stationer från Paris, Berlin och Köpenhamn – är dessutom ett bra grepp; som underjordiskt väsen gör den sig utmärkt i dystopier. Det stora problemet med Metropia är att karaktärerna, som i handlingen har ett myller av känslor, rent visuellt förblir uttryckslösa. […]Filmens kritik av Fästning Europa och ägarkoncentration är heller inte särskilt originell – porträtten av mäktiga konspirerande män är ibland så klichétyngd att den blir pinsam. Ingen orkar väl med ännu en illitterat Texasman? Men bevisligen är den osunda makt detta medför ständigt aktuell och värd att påminna om – vare sig det gäller tunnelbanedrift eller biografmonopol.[16]

I Sydsvenska Dagbladet gav Mattias Oscarsson Metropia en tvåa. Han tyckte att filmen hade varit lovande, men att förväntningar inte riktigt infriats: ”Det såg ju så lovande ut det här udda projektet, både på pappret och i trailern. […]Men när den inledande förtjusningen väl lagt sig blir det en ganska intetsägande resa. Formen är originell, men varken storyn eller upplägget.” Även Oscarsson anmärkte på vad han menade var bristfällig animation och otydligt budskap:

Karaktärerna är för stela och uttryckslösa för att vi riktigt ska tro på dem eller orka engagera oss i deras öde – det blir många pratande pappfigurer i halvfigur, om än i übercoola miljöer – men trots dessa brister måste man applådera teamet bakom ”Metropia” för att det genomfört detta vanvettigt ambitiösa projekt för bråkdelen av vad en Pixarfilm kostar. Här finns en stil och en ton som är värd att utforska vidare. […] Vad de egentligen vill med filmen är svårare att förstå – ”Metropia” är en grovt tillyxad civilsationskritik med satiriska slängar åt lite av varje: övervakningssamhället, EU och Schengen, hjärntvättande reklam och tv-underhållning, multinationella företag och miljöförstöring, utan att något spår förädlas eller att något väsentligt nytt sägs. […]Har vi sett det förut? Ja, det har vi. Det är bara att bocka av ingredienserna från valfri, långt bättre film, från listan ”dystopier vi minns” (”Metropolis”, ”1984″, ”Brazil”, ”Wall-E”, ”Blade Runner” etc etc).[17]

Filmen vann The Future Film Digitial Award på filmfestivalen i Venedig och har därutöver även belönats med pris för sin musik vid Stockholms filmfestival. [18]

---

[1] http://fredrikedin.wordpress.com/2009/12/04/metropias-undermedvetna-i-smutset/

[2] http://fredrikedin.wordpress.com/2009/12/07/metropias-undermedvetna-ii-diy-fra/

[3] http://fredrikedin.wordpress.com/2009/12/07/metropias-undermedvetna-ii-diy-fra/

[4] SDS 20090823 Marcus Joons

[5] SDS 20090823 Marcus Joons

[6] SDS 20090823 Marcus Joons

[7] 20091122 Expressen Jonas Holmberg http://www.expressen.se/kultur/1.1788482/metropia-stockholm-filmfestival

[8] http://fredrikedin.wordpress.com/2009/12/16/metropias-undermedvetna-iii-banrepubliken/

[9] ­­http://www.dn.se/kultur-noje/film-tv/venedig-gillar-svenska-metropia-1.916949

[10] www.sfi.se Metropia

[11] SVD 20090723 Emma Ågrahn

[12] DN 20080120 ”Storebror styr dig i Metropia”

[13] DN 20091127 Mårten Blomkvist http://www.dn.se/kultur-noje/filmrecensioner/metropia-1.1003008

[14] Expressen Bernt Eklund 20091126 http://www.expressen.se/noje/recensioner/film/1.1794171/metropia

[15] GP Maria Domellöf-Wik http://www.gp.se/kulturnoje/film/1.258670-metropia

[16] Svd Hynek Pallas 261109 http://www.svd.se/kulturnoje/film/bio/metropia-stamningen-kommer-smygande_3664945.svd

[17] SDS 271109 Mattias Oscarsson http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/film/filmrecensioner/article572555/Metropia.html

[18] SDS 090915; www.sfi.se Metropia