Filmvisning av Sommarens tolv månader oktober 29, 2009
Posted by Kim in Uncategorized.trackback
För ett tag sedan träffade jag Richard Hobert. Jag fick då inte bara med mig en intervju, utan även en DVD av hans science fiction-film Sommarens tolv månader.
Igår var det filmvisning av den hemma hos mig.
Möjligtvis var inte resten av sällskapet fullt så begeistrade i filmen som jag, men de verkade åtminstone tycka att den var cool och annorlunda.
Hur som helst var det kul att se filmen i bättre kvalité än den genomusla, stenhårt WMV-komprimerade VHS-rip jag har sett på hittills.
En fullständig analys av Sommarens tolv månader, tillsammans med den intervju jag gjorde med Richard Hobert, kommer att finnas här inom en snar framtid (det är en extremt lång intervju). Till dess kan ni läsa mitt gamla inlägg om Hoberts film, en analys som kanske är lite spretig men vars ståndpunkter jag trots allt håller fast vid.
Hej!
Hittade nyss din blog. Tänkte ge en del tips och kommentarer, som kanske kan vara till hjälp.
1. Enligt min mening bör science fiction, om man skall uppfattas seriöst, förkortas ”sf”, inte ”sci-fi”. Det är iofs en gammal terminologistrid, men inte oviktig att notera. Wikipedias artikel om ”science fiction” noterar t ex ”Forrest J Ackerman used the term ”sci-fi” at UCLA in 1954.[12] As science fiction entered popular culture, writers and fans active in the field came to associate the term with low-budget, low-tech ”B-movies” and with low-quality pulp science fiction.[13][14][15] By the 1970s, critics within the field such as Terry Carr and Damon Knight were using ”sci-fi” to distinguish hack-work from serious science fiction”.
2. Sam J Lundwall var under en tid i slutet av 60-talet anställd som producent på SVT, och gjorde då inte bara en programserie om sf (som bl a resulterade i hans bok Science Fiction – från begynnelsen till våra dagar) utan också en TV-film, omnämnd i en intervju jag gjorde med honom 1978. Har för mig att den hette något på ”Jakt…” (Jaktsäsong?). Lundwall trodde att den hunnit bli ”bandsallad” (SVT raderade ofta gamla videoband; de var ju dyra!), men det kan vara värt att kolla upp.
3. Ur eget minne från tidigt 70-tal, ungefär, erinrar jag mig att SVT då hade en serie svenskproducerade sf-kortfilmer (under en timme). Minns bl a en film om en utomjording som kom till Jorden i form av en tax (hund).
4. Man kanske bör inkludera en del av filmerna om Åsa-Nisse i sf-filmbegreppet. Denna kluriga smålänning gjorde trots allt en del fantastiska uppfinningar. En film som ”Åsa-Nisse i raketform” låter ju litet sf-artad.
5. Sf-kortfilm kan vara svårt att täcka. Det har gjorts en hel del sådant i amatör- och halvamatörform. Jag har de senaste dryga 20 åren besökt nästan alla av Sveriges Film och Videoförbunds årliga festivaler, och på alla har det varit omkring halvdussinet sf-kortfilmer (och en del skräckfilmer; gränsdragningen sf och skräck kan iofs vara svår). Ämnet kan vara svårt att researcha, men SFV (deras tidskrift finns på http://www.filmkrets.se) brukar i alla fall till varje festival ha ett programblad av något slag med filmbeskrivningar och i den mån de går att få tag på kan man kanske göra en del kollar. Notera att SVT numera relativt ofta visar kortfilm, *en del* av dem har gått på SFV-festivalen tidigare. Denna festival är inte bara för gröna amatörer, utan man har också en ”öppen klass” för lågbudgetfilm av proffs och en ”filmskoleklass” för duktiga filmskoleelever (som ofta är på väg mot mer professionellt filmande).
6. Glöm inte Håkan Alexanderssons/Carl Johan De Geers ”Res aldrig på enkel biljett” – klockren sf. Enstaka annat ur deras film/TV-produktion kunde också övervägas.
7. TV-serien om ”Kapten Zoom”? Bland barnprogram finns en hel del som nog formellt är science fiction.
8. En mer ”filmideologisk” kommentar. Jag tror att ett skäl till att relativt få svenska sf-filmer gjorts är ett seriositetskomplex, vi kan kalla det Ingmar Bergman-komplexet (men märkligt nog kan en del Bergman-film ses som sf eller fantastik!). Sf är inte fint, utan det skall vara vardagsrealism eller ”mänskliga konflikter” – vi måste ju axla världsberömde Ingmars mantel! Vad som kan filmas styrs i hög grad av ”filmavtalet” från 1960-talet och framåt, där höjdare på Filminstitutet sitter och bestämmer vilka projekt som skall få pengar. Värderingen av filmer och genrer centraliseras.
9. Peter Watkins Gladiatorerna (The Peace Game) från 1969 är sf. Han var britt, men filmen gjordes i Sverige (och med svenska pengar). F ö var Colin Nutleys första TV-serie ”Femte generationen” från 1986, sf-orienterad.
10. Har något svagt minne av en TV-film/pseudodokumentär från 1970-talet som skall ha handlat om en olycka vid ett svenskt kärnkraftverk.
11. En del av Hasse & Tages filmer kanske kan övervägas? Tages ”Herkules Jonssons storverk”? ”Ägget är löst”? ”Äppelkriget” har väl sf-inslag? ”Sopor”? Det är ju en fråga om genregränsdragningsproblem iofs.
12. Jo, angående kortfilm gjorde jag 1987 en filmkassett, kallad Filmfandom, med tre timmar sf-och genrefilm inspelad av svenska amatörer med anknytning till den svenska sf-fandomen. Jim Persson-Melin i Club Cosmos i Göteborg gjorde i våras en digitalisering av denna kassett. som säkert kan fås tag på. (Och får du det, kontakta mig på ahrvid@hotmail.com. När han i våras gav länk till var jag kunde hämta filerna, kunde jag inte hämta dem just då.)
Nå, det var en hel del, kanske mer än du kan smälta… Men ämnet är inte lätt!
–Ahrvid Engholm
ahrvid@hotmail.com
Hej Ahrvid! Tack så mycket för alla filmtips och synpunkter, det uppskattas!
Det var som sagt en del att smälta, men ett par saker kan jag kommentera med en gång:
1. Jag är medveten om att man brukar skilja på sci-fi och sf, åtminstone i fankretsar. Akademiskt kan det dock bli svårt att göra samma distinktion utan att bli för värderande. Jag får se hur jag löser det i uppsatsen, men jag ska hur som helst försöka hålla mig till korrekt terminologi här på bloggen.
4. Hah! Åsa Nisse hade jag aldrig tänkt på, tack för den!
7. Ah, hittade ett klipp från programmet: http://www.youtube.com/watch?v=SKvsKb8olEs
Verkar onekligen vara science fiction. Har dessutom någon sorts koppling till Vintergatan-serien.
9. Jag lyckades snubbla över Gladiatorerna häromdagen, verkar mycket intressant. Peter Watkins har dessutom gjort en svensk sf-film till, Fällan från 1975: http://www.imdb.com/title/tt0336478/
11. Rent spontant tänker jag mer på de filmerna som fantasy, men de tåls att se närmare på.
Kortfilm blir knepigt att täcka ja. Det hinner jag nog inte med ärligt talat, det kanske blir en senare uppsats i så fall. Men att det finns så förhållandevis mycket sf-kortfilm i relation till långfilmsditon är ju en oerhört intressant diskussion i sig.
Hallå!
Det är inte bara i fankretsar man skiljer på sf och sci-fi. Folk som Harlan Ellison och Isaac Asimov gjorde berömda uttalanden mot att anamma förkortningen sci-fi.
Jag kom att tänka på ytterligare en sak. På 60-talet gjorde SVT (men det hette ju Sveriges Radio då) en ungdomsmusikal om en månresa. Jag var förstås fruktansvärt ung då, och har bara mycket vaga minnen. Den bör ha hettat något med ”måne” i namnet (”Månresan”? ”Månraketen”?). För ett par år sedan hittade jag info om den på nätet, men just nu återfinner jag den inte (ägnade just några minuter åt det i Google).
Kommer också att tänka på TV-serien ”Pojken med guldbyxorna” från 70-talet, med en ung Harald Hamrell i huvudrollen. Han kunde plocka upp pengar ur sin byxficka, hur mycket som helst (och är inte det sf, så säg!).
–Ahrvid
Om ”Pojken med guldbyxorna”: Hehe tja, är inte det en övernaturlighet mer av fantasyart, just för att den är så orimlig?
Just gränsdragningen mellan fantasy och sf känns extremt luddig ibland. Det verkar finnas två huvudsakliga linjer för vad science fiction är: Antingen så säger man att fantasy är sådant som inte utspelar sig i vår värld, och att allt som sker i verkligheten med övernaturliga inslag är någon sorts form av sf. Eller så kör man på att sf bör vara en någorlunda realistisk spekulation, med åtminstone en antydan till vetenskaplig förklaring, och att allt övernaturligt flams som spöken och älvor och sånt är fantasy (åtminstone så länge de inte förklaras). De är den senare linjen jag har kört på än så länge.
[...] gamla kommentarer för att se om jag har missat någonting och ser då att jag missade att Ahrvid i en kommentar här på bloggen faktiskt redan tipsat om Den femte generationen, så jag får ta tillbaka det där [...]